...och framförallt är alla de lögnerna väldigt olika varandra, det vill säga vi är väldigt olika som personer. Bland annat ifråga om vad vi ser som privat eller ej, och idag tänkte jag beröra bloggvärlden.
Innan jag bestämde mig för att börja skriva i den här bloggen så funderade jag rätt länge på om jag verkligen ville lägga ut såpass privata tankar på nätet. Jag vet att det säkerligen finns folk som rynkar lite på näsan åt det jag skriver just för att det ibland kan tyckas vara ganska privat. Och må så vara. Men för det första så skriver jag ju under ett pseudonym, vilket innebär att det i alla fall är ganska svårt att klura ut vem jag är om man skulle känna mig. För det andra, och det är väl egentligen den stora grejen, jag känner inte att de tankar och reflektioner jag gör här för mig är något extremt privat. Det är saker jag skulle kunna diskutera med lite vem som utan att skämmas allt för mycket. Jag skulle nog ha svårare att till exempel lägga upp bilder på dagsformen om jag drev en träningsblogg, eller lägga upp bilder på dagens outfit om jag drev en modeblogg. För det är privat för mig; att någon ska känna igen mig och att någon ska döma mitt utseende. Att någon dömmer mina tankar och mitt resonemang kan jag köpa, för det är något jag kan stå för på ett annat sätt. Det låter säkerligen tämligen knasigt, men jag tror också att det finns de som känner igen sig eftersom att det finns fler som skriver anonymt och personligt. Jag tycker inte heller att det är något "fel" på de som lägger upp bilder på sig själva, snarare så att jag är imponerad över ett mod som jag aldrig skulle kunna ha.
Syftet med mitt bloggande är att få vrida på saker och ting här i livet, och om någon är intresserad av att läsa och diskutera så är det ett stort plus. Om jag någonstans kan få någon annan som funderar i samma banor att känna sig lite mindre ensam i sina tankar så är mitt syfte fullgjort. Jag hade inte överlevt mina tonår utan en viss Jocke Berg och hans vemodiga texter. Nu är jag ingen Jocke Berg precis, men som sagt, om någon kanske någon gång känner sig mindre ensam så...
Skrivklåda är min största ovana...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar