De senaste två åren har jag börjat ta mig ur den här cirkeln. Efter att ha jobbat på krog så länge som jag har så tror jag att man tillslut har två vägar; antingen börja dricka ännu mer (vardagsdricka) eller bli som jag blev och bli anti allt vad alkohol heter. Jag har alltid tränat under dessa perioder, vilket väl troligen är det som räddat mig från att det ska synas för mycket på min kropp vad jag håller på med. Vad som hänt nu? Nu blir jag ifrågasatt. Några kommentarer:
- Men du, ska du inte ens ha ett glas vin?
- Hörru, du kommer ju bli helt socialt missanpassad om du inte klarar en dag utan att träna
- Kom igen, en öl kan du väl ta i alla fall?
Till och med min mamma benämner mig som "renlevnadsmänniska" för att jag vägrar dricka vin till maten/ta en whiskey med henne på kvällen när jag är där och hälsar på.
Jag blir bara så trött. Jag mår bättre nu än vad jag någonsin gjort förut. Jag orkar mer på dagarna, jag är gladare, min mage krånglar mindre och jag är tillfreds med hur min kropp ser ut. Jag finner glädje i den timme träning jag gör per dag och oavsett hur pissigt allt annat känns så gör det mig glad. Glad på ett sätt som alkoholen aldrig någonsin fått mig att vara, min alkoholkonsumtion är snarare ett mått på hur dåligt jag mått under vissa perioder. Så kan någon berätta för mig varför det är nu folk helt plötsligt ska börja lägga sig i min livsstil? När det värsta som drabbar mig nu är en benhinneinflammation och inte magkatarr, övervikt och en trasig lever? Varför såg ingen mina rop på hjälp när jag faktiskt behövde den när jag drack för att döva mina känslor efter uppbrottet med mitt ex för ett antal år sedan? Jag har också reflekterat över det faktum att om jag tränat med ett lag, eller för den delen om jag vore kille som försökte bygga muskler, så hade ifrågasättandet förmodligen varit mindre. Jag brukar inte bry mig så mycket om skillnader mellan kvinnor och män i samhället, men just i det här fallet stör det mig...
Varför är en hälsosam livsstil så oerhört ifrågasatt? Vems problem förutom mitt eget är det om jag väljer att åka och träna direkt efter jobbet istället för att åka hem och kolla på TV? Vems kväll förstör jag om jag inte dricker på krogen? Vem kommer lida av att jag hellre äter en sallad än en hamburgetallrik på afterworken? Och om ingen brydde sig om min magkatarr, varför är då min inflammerade benhinna ett sådant stort problem? Någon som känner igen sig?
Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
hittar en himmelsk drog...
Så mycket igenkännande i detta inlägg. Jag är också 25, har under en period då jag bodde i London konsumerat på tok för mycket alkohol. Under en månad var det tre dagar jag inte drack alkohol!! och efter många år som bartender och krogjobb har jag sett vedervärdiga baksidor av alkoholen. Och vad den gjorde till min kropp!! Vill inte vara där. När jag kom hem från London var jag totalt anti alkohol. Kan ta ett glas rött till en middag lite då och då men håller med helt och hållet ifrån alkohol annars. Och snacka om ifrågasatt jag blir. Det räcker inte med att jag vill inte dricka alkohol utan jag måste verkligen tala om varför på i stort sett varenda fest. Själv resonerar jag som så att gillar inte människor mig som nykter så behöver de inte umgås med mig. För det är det jag tycker alkoholen ger. En "fejkad" sida av en själv. Är även jag en inbiten träningstok och de timmar som jag istort sett varje dag spenderar på mig själv i löparspåret eller på gymmet är min tid och är det något jag hatar så är det när andra ifrågasätter det. Samtidigt tror jag folk pikar en för att jag själv tar hand om mig själv och de inte har orken/motivationen/lusten att göra det, trots att de vet att de borde. Jaja. Vart bara glad över att det finns andra 25-åringar som ratar alkohol. Inte vanligt. =).Ha en trevlig dag =)
SvaraRadera