Me myself and I

Jag älskar känslan av att kliva in i omklädningsrummet och slänga in mina grejer i ett skåp. Ser mig själv i spegeln och känner mig rätt så tafflig, plufsig och dålig. Sen rycker jag upp mig och tänker att jag är ju där för att försöka göra något åt det. Men framförallt är jag där för att det slår all terapi i hela världen. På samma sätt som alltid fyller jag vattenflaskan och drar på mig skorna. Snörar dem. Tar ett djupt andetag och går ut i gymmet. Med lite tur spelar de bra musik. Sätter mig på en cykel eller ställer mig på ett löpband, värmer upp kroppen och känner hur endorfinerna börjar strömma runt i mina blodkärl. Någonstans här försvinner jag in i mig själv och mina egna rörelser. In i fokuset på att kontrollera sin egen kropp att göra lite till, även fast den skriker att den inte vill. Det bränner i musklerna men jag ler ändå, knäpp som jag är. Försöker lägga på lite vikter till på stången och kör vidare. Känner hur svetten börjar rinna längs ryggen och bröstkorgen.

Då är jag lycklig... När är du lycklig?