Klåparen.

Jag får mer och mer förståelse för de människor som blir arbetslösa och som tillslut ger upp att söka jobb och väljer att leva på diverse bidrag. Det är hårt att få avslag på avslag. Att gång på gång fundera vad man gjorde fel på intervjun, vad det är i ens kvalifikationer som inte är bra nog eller än värre, vad det är i ens personlighet och framtoning som gör att man inte räckte till. Vilka fel de hittade på en. Jag anser mig fortfarande tillräckligt envis för att inte ge upp ännu, men jag känner mig ändå rätt knäckt. Jag försöker se det som att vartenda avslag jag får för mig vidare mot ett ja, men det är svårt. Det är svårt att försöka se något positivt i att inse att 5 års studier och en massa engagemang vid sidan av studierna inte betalar av sig. Att det är något annat som spelar roll, något ogreppbart som jag inte förstår. Som jag inte kan fejka mig till att jag har.

Hur beter man sig för att få ett jobb? Hur gjorde du för att få det jobbet du har idag?