How to save a life

Det finns så många sätt att förgylla en annan människas vardag, känd eller okänd. Med risk för att låta melodramatisk (vilket är lite min grej, jag vet) så blev jag räddad igår. Av en valpig kille i 20-års åldern som inte hade den blekaste aning om att han var den enda som fick mig att tycka att livet var värt att leva igår. Det kommer jag aldrig att kunna tacka honom för, men däremot kunde jag berömma honom för att han var grym på sitt jobb och det gjorde jag. Han log lite så jag hoppas att han tog åt sig.

Jag tror att vi är alldeles för dåliga på det. Att ge folk beröm för det som de är bra på. Vi är snarare benägna att göra precis tvärtom. Jag hörde en diskussion i omklädningsrummet på gymmet för ett tag sen mellan två damer. De stod och spydde galla över hur oerhört dålig instruktören varit och den ena sa "tja, jag var ju tvungen och gå fram och berätta för honom hur dåligt jag tyckte att passet var. Sån är jag, jag måste ju få säga när de är urdåliga". Visst tycker jag att man får ge konstruktiv kritik, men jag hörde ju på henne att det absolut inte var det som hon gett instruktören. Tyvärr tycks detta vara en ganska generell inställning till folk med diverse serviceyrken. Man får pracka på dem vad skit som helst, för de ska ju bara vara där och göra sitt jobb. Men de är väl också människor? De har väl också rätt till en dålig dag? Framförallt tycker jag att de har rätt att bli bemötta med samma respekt som vi möter andra människor. Om något var dåligt, försök ge något mer konstruktivt än "du var dålig" eller "det är fel". Min erfarenhet är att man kommer så mycket längre och får så mycket bättre hjälp. Jag har läst en del marknadsföring på sistone och en stor del av det är tjänstemarknadsföring. Där pratas det mycket om att produkten "en tjänst" skapas i samspel med konsumenten och därför har även konsumenten en viss påverkan på kvalitén i tjänsten. Det är så, ursäkta ordvalet, j-vla sant.

Smile like you mean it...