Journalistdrömmen

När jag var liten ville jag bli journalist och författare. Den drömmen levde kvar väldigt länge och ibland önskar jag kanske att jag fått lite mer stöd från min omgivning i den drömmen. Hemifrån hade jag ju stöd, framförallt från min pappa som delade samma barndomsdröm. Men från skolan och dylikt så var inställningen mest att det var ett drömyrke som jag ändå aldrig skulle ha lyckats med. Att det skulle vara för svårt för mig att genomföra. Att det var en yrkesbana där det rådde överskott på arbetskraft och därför var det ingenting som var värt att satsa på. Så jag lade ner mitt skrivande. I flera år slutade jag skriva dagböcker, dikter och noveller. Det är egentligen inte förrän nu, cirka 7 år senare som jag faktiskt kommit på det igen. Kommit på hur kul jag faktiskt tycker det är att försöka sätta sig ner och beskriva min omvärld i ord. Och även hur smärtsamt det kan vara att försöka sätta ord på tankar som man egentligen inte ens vill kännas vid.

Till saken hör också att jag valde en annan yrkesbana. En yrkesbana där det nu, ironiskt nog, är svårt att få jobb. Eftersom att jag inte brinner för mitt nya yrke så har jag ingen direkt drivkraft för att försöka få de få jobb som faktiskt finns, så jag finner mig på en plats i livet där jag försöker hitta andra jobb istället. Samtidigt som jag ångrar mitt livsval och ångrar att jag inte försökte följa mina drömmar istället.

Jag växte upp kring milleniumskiftet, precis innan det här med bloggar och sådant tog fart. Ibland undrar jag vad som hänt om jag faktiskt blivit introducerad för bloggkonceptet innan jag lade ner journalist- och författardrömmarna. Då hade jag kanske insett att det fanns sätt för mig att få utlopp för min skrivarklåda. Jag hade kanske blivit bra på det till slut, för just nu är jag inte den skrivartalang som jag en gång benämndes. Vilket inte är speciellt konstigt eftersom att jag inte hållit den vid liv.

Har du någon dröm som du önskar att du vårdat bättre?