Har du någonsin undrat var du är på väg i livet? Om det ens är du själv som bestämmer det? För det mesta brukar jag tro att jag själv har makten över mitt eget liv. Om inte annat för att allting skulle kännas så fruktansvärt meningslöst annars. Men just nu undrar jag. Känslor är något man uppenbart inte styr över, eller hur? Just nu leker känslorna kull, kurragömma och spökboll med mig; samtidigt och på en gång. Jag har insett att jag nu ska bygga det vuxenliv som jag skjutit på rätt länge, som jag låtsats inte ska komma. Det skrämmer mig. Jag är rädd för att göra val som jag ska ångra, eftersom att jag redan nu ångrar val jag gjorde när jag var tonåring. Jag antar att det är det som är charmen med livet, att man aldrig kommer att kunna gå tillbaka och göra om. Att det också är därför man i större mån ångrar det man inte gjorde, snarare än det man faktiskt gjort. För då vet man i alla fall hur det kändes att göra det, även om det kanske var fel.
Jag är trött på att vara den trasiga bruden. Jag vill vara den personen jag är utåt, alltid. Jag är trött på min panikångest, min rädsla för framtiden och min skräck för att leva. Jag vill våga kasta mig rätt ut och se vad som händer. Jag tror aldrig att jag egentligen vågat det. Jag vill inte se tillbaka på mitt liv om tio år och känna att jag aldrig tordes ta steget rätt ut i det okända. Ta en chans, kasta tärningen och köra på. Tro på att det jag känner i maggropen är rätt...
Vågar jag...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar