måndag 4 april 2011

Tunnelbanan

Jag har precis lärt mig åka detta fantastiska transportmedel. Jag vägrar dock kalla den för "tuben", oavsett hur länge jag bor här. Det beror nog mest på att mitt ex som var från Stockholm kallade den för det och jag tyckte att det lät så sjukt fånigt (mycket av vad han sa lät fånigt, men det här var värst). Jag har dock några problem med detta åkdon. För det första; vad är grejen med att alla sätter sig på yttersta sätet när de innersta är ledigt? Detta leder bara i nio fall av tio till att någon stackars tant som vill sitta inte kan det, för att hon inte kommer in mellan de två stora människorna som sitter mittemot varandra på de yttersta sätena. Sällan är det någon som gör en ansats att flytta sig. Jag har studerat det där någon gång, funderat på om det är så att folk sätter sig ytterst för att de ska av om bara ett par stationer. Men den tesen stämmer sällan. Så jag förstår fortfarande inte vad som är så svårt med att sätta sig innerst om man kommer först?

En annan rolig sak att betrakta på t-banan är paniken upp för rulltrappan från blåa linjen på morgonen. Någonstans strax efter Rådhuset när utropet mot T-centralen kommer ser man hur större delen av tågets passagerare vaknar till. Tar sina tillhörigheter, klämmer fast Metron under armen. Folk som sitter ner börjar skruva lite på sig, försöker markera till den som sitter bredvid att nu ska jag minsann av (noteras bör att det finns en station till efter T-centralen och säkert 90% eller mer av tågets passagerare kommer att gå av vid T-centralen). När tåget börjar bromsa spänner sig alla och börjar tränga sig mot dörren. När tåget stannar står folk klämda mot dörröppningarna och när dörrarna äntligen öppnas väller folk fram mot rulltrappan. Bråttom, bråttom.

Men jag gillar tunnelbanan. Jag gillar att betrakta folks beteende. Lägga leenden från människor man inte känner på minnet som en liten värmande tanke under dagen när mycket annat är trist och kallt. Vi ler för lite mot varandra. Ger för lite kärlek till okända människor helt förbehållningslöst. Mer sånt, mer leenden i tunnelbanan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar