En annan rolig sak att betrakta på t-banan är paniken upp för rulltrappan från blåa linjen på morgonen. Någonstans strax efter Rådhuset när utropet mot T-centralen kommer ser man hur större delen av tågets passagerare vaknar till. Tar sina tillhörigheter, klämmer fast Metron under armen. Folk som sitter ner börjar skruva lite på sig, försöker markera till den som sitter bredvid att nu ska jag minsann av (noteras bör att det finns en station till efter T-centralen och säkert 90% eller mer av tågets passagerare kommer att gå av vid T-centralen). När tåget börjar bromsa spänner sig alla och börjar tränga sig mot dörren. När tåget stannar står folk klämda mot dörröppningarna och när dörrarna äntligen öppnas väller folk fram mot rulltrappan. Bråttom, bråttom.
Men jag gillar tunnelbanan. Jag gillar att betrakta folks beteende. Lägga leenden från människor man inte känner på minnet som en liten värmande tanke under dagen när mycket annat är trist och kallt. Vi ler för lite mot varandra. Ger för lite kärlek till okända människor helt förbehållningslöst. Mer sånt, mer leenden i tunnelbanan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar