Skisser för sommaren

Jag har börjat fundera på framtiden utan att känna vemod inför den. Låt mig förklara. Sedan året slog om till 2011 har jag haft en lätt ångest i magen varje dag. Ångest för att bli äldre, för att bli vuxen, för att tvingas bli någon jag inte vill vara. För att stöpas ner i en mall som jag inte passar i. För att bli en av alla de människor som hastar förbi på gatorna utan att se det intressanta i världen. Det här med att fylla 25 var helt enkelt ganska jobbigt för mig. Egentligen var det kanske inte siffran i sig som var problemet, utan snarare att man helt plötsligt var klar med sitt studentliv och den bubblan som det faktiskt är att leva i det. Det här kommer att låta jättefånigt, men jag blir fortfarande förvånad över hur många barnvagnar jag ser på en dag. För sådant förekommer liksom inte på ett campus.

Men vad har hänt då? Jo, framför mina ögon har livet börjat skissa upp ett liv som faktiskt inte känns så hemskt. Där jag kan arbeta med något som jag tycker är roligt och där jag, viktigast av allt, fortfarande har makten över mitt eget liv. Där jag fortfarande kan träffa nya människor ofta och gärna, där jag har tid att lägga för mig själv och där jag fortfarande kan gå hem från jobbet med mp3-lurarna i öronen och känna att musiken som ljuder i mina öronen är soundtracket till mitt liv och ingen annans. Och allt tar sin början i sommar när jag äntligen får sluta på det jobb jag nu är på. Skisser för sommaren helt enkelt...